Många halvgamla läsare minns säkert sin gamla skolkompis Compis. En svensk skoldator, framavlad i en frustrerande teknikupphandling i nationalistisk yra. Styrelsen för Teknisk Utveckling (STU), sedermera Nutek, ville ha en inhemsk dator med drag av nytänkande, som kunde konkurrera om platserna på landets skolbänkar. Ordern gick till ett triumvirat med Esselte Studium i spetsen. För tekniken stod Management Computer International och Olesen & Lindgren via ett särskilt utvecklingsbolag.
Datorns specifikationer var 16 bitars Intel 80186 processor, 128 k RAM arbetsminne och svartvit skärm på 1280 x 800 punkter. Operativsystemet var CP/M-86. Enligt offerten till priset av 7000 kr (exkl moms). De utslagna konkurrenterna knorrade, det priset skulle aldrig hålla. Upphandlingen var mest en strid mellan Esselte och Liber, en annan utbildningsjätte. Liber var i allians med datortillverkaren Luxor/Diab vilket troligen blev dess fall. Luxor/Diab hade redan sålt 5000 ABC-datorer till skolan och kunde inte gärna bygga en dator som blev inkompatibel med de redan installerade.
75 Compisdatorer levererades i september 1983, sen brakade ekonomin för utvecklingsbolaget ihop. Televerkets bolag TeleNova tog över och lyckades få med STU på en prishöjning till 9 000 kr. Compis stora misstag var CP/M-86, ett operativsystem som övriga leverantörer lämnade till förmån för IBM-kompatibilitet med MS-DOS.
Datorkännare ser dock inte Compis som en dålig maskin, bara som oanvändbar ute i verkligheten. Kanske lite före sin tid med omställningsbara portar och kontakt för ljuspenna bland annat. Och även om Compis idag är ett museiföremål lever enstaka exemplar fortfarande kvar bland det tappra gäng som minns datortimmarna i plugget med ett leende.
CHRISTER ÅKERMAN