Hajk på Österlen 27-29 april 2001
Fredagen den 27 aprilPå eftermiddagen Fredagen den 27 april samlades 6 glada och hurtiga scouter, Håkan, Tove, Martin, Kristin, Adam och Clement, på centralstationen. Bussen förde oss till Simrishamn som var vår startpunkt för hajken. Eftersom vi inte hade någon karta och turistinformationen hade stängt så fick vi beganga oss av ortens bibliotek, där en karta över skåneleden raskt kopierades. Nu kunde äventyret börja, men först var det korvpaus i hamnen.
Efter förfriskningen var det dags att börja gå, vårt mål för dagen var Baskemölla, som ligger några kilometer norr om Simrishamn. Vi slog upp vårt vindskydd, hämtade vatten på en kyrkogård och började laga mat. Efter att ha njutit av den kulinariska sensationen korvstroganoff, var det dags för att diska och förbereda glöden till hajkbananerna. På ett mystiskt sätt blev det Tove och Håkans uppgift att fixa glöd (och slippa diska). Det fanns en eldplats ganska nära haven där vi gjorde vår glöd, där sen hajkbananerna fick gosa till sig. Det mumsades och njöts innan det var dags att inta horisontalläge.
Lördagen den 28 april
Efter att ha vaknat upp civiliserat sent och käkat frukost var det dags att gå igen. Det dröjde inte länge förrän än gunga, som hängde över en backe spärrade vår väg. Det kunde den naturligtvis inte göra ostraffat. Nä nu skulle det gungas!
När vi gungat färdigt fortsatte vi vår färd, men var höll ledmarkeringarna hus någonstans? De fanns inga så långt ögat kunde se, nåväl vi fortsatte gå längs kusten, där leden gick enligt kartan. Vi gick och gick, backe upp och backe ner, genom skog och äppelodlingar.
Det började bli dags för mat och vi ockuperade stigen ett tag för våra trangiakök. Pasta med pastasås stod på menyn och det slank ner utan problem. Vi diskade och fortsatte gå och så hade vi kommit fram till Turistcentret vid Stenshuvud. Vi gick in och läste lite om område, flög och skrev in oss i gästboken.
Nu var det dags att gå på café! Mot Café Annorlunda, med språng! Vi satte oss utomhus, konstigt nog var det ingen annan som satt där ute och ingen satte sig där under tiden vi var där. Nåväl vi lät inte humöret sjunka bara för att folk verkade undvika oss, kakor är gott och därmed trevligt!
Efter att vi hade fyllt på förråden med kakor och saft, var det dags att gå igen. Vi beslöt oss för att inte släpa packningen upp på toppen, utan att gå brevid och göra en avstickare upp på toppen utan packning. Uppe på toppen tittade vi på utsikten och beundrade pulkamöjligheterna på vintern.
Nåväl vi det var dags att fortsätta och vi började vår nerfärd, men vänta vad var det där som rörde sig? En tallefjant, som springer omkring på ett träd! Fascinerade beundrade vi ekorren, tills den försvann.
Vi fortsatte att gå genom skogen och helt plötsligt hör man Kristin säga "nu när det är sol kan man se ludret i ditt öra...", vilket gav upphov till en hel del skratt, hon påstod senare att hon menade fjunet på Martins öra... Med muntert humör fortsatte vi mot Kivik.
Precis där Kivik börjar ligger Kungagraven som vi passade på att besöka, själva graven var tyvärr stängd, men vi passade i alla fall på att beskåda utsidan (sten, sten och mera sten).
Framme i Kivik inhandlade vi ett paket bregott, så att vi äntligen kunde steka Pyttipannan och få något att bre på mackorna till frukost.
När vi kände att vi hade gått tillräckligt hade vi kommit till ett naturreservat och en camping. Vi kunde naturligtvis inte slå upp vårt vindskydd i naturreservatet, så vi gick in till campingen och frågade om det fanns något ställe där vi kunde sova i närheten. Campingvärden sa att närmaste ställe låg ganska långt därifrån och erbjöd oss därför plats på campingen. Slutligen bestämmde vi oss för att stanna på campingen, dock så slog vi upp vårt vindskydd så långt från alla andra som möjligt. Det här med camping visade sig inte vara så dåligt, det var ganska trevligt att kunna laga mat, äta och spela "kasta gris" inomhus.
Efter dagens strapaster var vi ganska slutkörda, så vi gjorde inget annat än diska och lägga oss i snarkofagerna.
Söndagen den 29 april
Morgonstund har guld i mun, men ändå inte...
I alla fall var vi tvugna att gå upp tidigt för att komma med bussen hem. Frukost intogs i värmen inomhus och än en gång slapp Tove och Håkan diska, de fick nämligen packa ihop vindskyddet istället. När vindskyddspatrullen gick ut för att slå ihop vindskyddet började tyskarna droppa in...
Med friskt humör och stärkta till kropp och själ gick startade vi vår färd. Efter att ha prommenerat ett längre tag så hittade vi ett gammalt skyttevärn. Vi stannade och Adam insåg att han var tvungen att bada. Under tiden som Adam förberedde sig för sitt mandomsprov tog vi andra fram fika och satte oss på värnet. Till vågornas brus och ballerinakex såg vi Adam ta årets första dopp i havet. Vi njöt ett tag i solen på värnet innan det var dags att bege sig igen. Återigen gick vi backe upp och backe ner.
På höger sida låg plötsligt ett hus där det stod "museum". Vi gick in, tittade oss omkring och lärde oss lite mer om bygden. Vi var inte de enda besökarna, där fanns också en herre som talade om för oss hur och var busstationen låg.
Backe upp och backe ner, äntligen började vägen plana ut och se! Där framme ligger civilisationen (Brösarp). Detta betydde inte bara att resan snart var slut, det innebar också att man kunde köpa glass! Vi lyckades lokalisera busstationen och i närheten fanns det ett bord, som passade perfekt för oss och vår matlagning. Soppan tillagades och åts upp utan stress, tillochmed lite lekar hann vi med innan bussen mot Simrishamn kom. Från Simrishamn tog vi sen bussen tillbaka till Lund. Med godis och ordpoker gick resan i ett nafs.
Åter igen var vi tillbaka på Lunds central där vår resa hade startat. Lite trötta men glada och med ännu en trevlig upplevelese i bagaget.
Håkan