Synthpop

Redan för 150 år sedan började man experimentera med att framställa musik på elektronisk väg, och 1928 uppfann Léon Theremin thereminen. Dock var det först på 1950-talet som det började på mer allvar. Bland annat byggde man i Köln då en studio för detta ändamål. 1955 byggde man den första synthesizern på RCA i USA. Denna och övriga tidiga syntar var dock väldigt krångliga och dyra. På 1960-talet framställdes de första praktiskt användbara syntarna, bland annat av Bob Moog och Don Buchla. Bob Moog är den mest legendariske synthesizertillverkaren med syntar som Minimoog, som har varit mycket använda av musiker. På 1970-talet kom tillverkningen av syntar igång i större skala. De första syntarna var analoga, men i början av 1980-talet kom digitala syntar, som kan kopplas ihop med varandra med MIDI, vilket i sin tur nu finns även i vanliga persondatorer. Ibland kombineras också de olika teknikerna.

I mitten på 1960-talet började visserligen olika redan kända artister testa att använda syntar i sin musik, som till exempel The Beach Boys, men detta hade oftast relativt lite inflytande på musiken. 1968 kom den första skivan med synthesizer som enda instrument, "Switched On Bach" med Wendy Carlos. Det var musik av Bach spelad på en Moog-synt.
I Tyskland bildades 1968 den experimentella gruppen Organisation, som 1970 bytte namn till Kraftwerk. De spelade då en disharmonisk, men nyskapande, musik kallad krautrock. De gav 1970-1973 ut tre album i sitt hemland. Deras musik blev snart mer rytmisk och lättillgänglig. 1974 släppte de sin internationella debut "Autobahn", som blev ett slags genombrott. Det är en tjugo minuter lång bilfärd till ackompanjemang av syntar och ljudeffekter. De fortsatte i denna stilen och har sedan dess gett ut ytterligare sju album. De blev stilbildande inom synthpopen.

1968 började också Jean-Michel Jarre från Frankrike, arbeta med elektronisk musik. Han kombinerade bland annat opera med syntar och detta väckte viss uppmärksamhet 1972. Han skivdebuterade dock inte officiellt förrän 1976 med "Oxygene", som genast blev en framgång. Han spelar instrumental syntmusik inspirerat av både klassisk musik och experimentell musik. Han har ofta också en låt per album som är lite poppigare. 1981 blev han den första västerländske popartisten som uppträdde i Kina. 1984 spelade han in skivan "Zoolook", som innehöll samplingar från ett trettiotal språk från hela världen. Han tänkte även 1986 göra den första skivinspelningen från rymden, med hjälp av astronauten och saxofonisten Ron McNair som skulle upp med Challenger. Detta rymdskepp exploderade ju dock mycket tragiskt, så detta blev inte av. Han har haft mycket spektakulära live-framträdanden med miljonpublik i Frankrike, USA och Ryssland.
Andra artister som tidigt började med syntar var bland annat Hans Edler, Brian Eno, Bruce Haack, Hot Butter, Ralph Lundsten, Mike Oldfield, Pink Floyd, Tangerine Dream och Vangelis.

I slutet av 1970-talet började det dyka upp flera artister, framför allt i England, som använde synthesizer som huvudinstrument. Till exempel Ultravox, The Human League, Orchestral Manoeuvres In The Dark, Gary Numan och Simple Minds. En del av dessa var tydligt inspirerade av Kraftwerk.
I början av 1980-talet bildades Depeche Mode. De spelade en glad och naiv synthpop, som exempelvis deras hitlåt "Just Can't Get Enough" från 1981, tills Vince Clarke lämnade gruppen för att bilda Yazoo och senare Erasure. Depeche Modes musik blev då successivt dystrare och mörkare.
Andra engelska grupper som började ge ut skivor runt 1981 var Duran Duran, Eurythmics, Tears For Fears och Thompson Twins. Dessa spelade också en slags synthpop, men de använde även andra instrument. Från Kanada kom Rational Youth och från Sverige Adolphson & Falk.
Runt 1984 kom bland annat Howard Jones, Nik Kershaw och tyska Alphaville.
Andra exempel på synthpopgrupper från 1980-talet är A-ha, Bronski Beat, Men Without Hats, New Order, Soft Cell, Visage och Yello.

Runt 1984 började även en eurodisco-våg, med många italienska artister som Scotch och Ken Laszlo, och tyska som Modern Talking och Fancy. Denna genre bygger också på syntar och är ofta svår att skilja från synthpopen. Pet Shop Boys musik inspirerades av eurodisco från början. 1986 försvagades synthpopens ställning och efter det är det bara väldigt syntbaserade band som kategoriseras dit.
Synten fortsatte dock vara ett mycket viktigt musikinstrument inom popen. Eurodiscon spred sig till England och producentteamet Stock/Aitken/Waterman. De producerade väldigt många artister, bland andra Kylie Minogue, Rick Astley, Bananarama och Dead Or Alive.
Runt 1987 började man i England spela så kallad housemusik. Den kom ursprungligen från Chicago (t ex Frankie Knuckles), där den redan hade spelats i några år. House är dansant, ofta monoton, syntmusik med ljudeffekter.
Runt 1991 kom technon, framför allt från Belgien och Nederländerna. Dock hade man då redan spelat techno i Detroit sedan 1980-talet (t ex Derrick May). Techno är också dansant syntmusik, men ofta tyngre och mörkare än house. Från Tyskland kom U96.
Runt 1992 kom eurodiscon tillbaka från Tyskland, dock i en ny skepnad kallad eurodance. Musiken byggde på syntslingor, rap och enkla refränger. Eurodance kallades ofta bara för "dance".

Page, S.P.O.C.K, Sista Mannen På Jorden och This Fish Needs A Bike är fyra svenska synthpopgrupper man inte får missa.
Elegant Machinery, Bodies Without Organs, Daybehavior och Daily Planet är några andra exempel på svenska synthpopgrupper.