"Och vad beträffar idéerna om att skapa ett enhetligt skånskt skrift- språk, så är detta en utopi, ty Skånemålen är splittrade i ett flertal sinsemellan avvikande dialekter, vilket är resultatet av en utveckling, som skedde redan i senmedeltiden. Ett nykonstruerat skånskt skriftspråk skulle bli något onaturligt och artificiellt. Vilken dialekt skulle där ha företräde? Skulle vi skriva _yja_ (öga) såsom i Sydskåne eller _öa_, _öva_, _iva_ el. _yva_ såsom i Nordskåne? Skall man skriva Skånemål, skall man hålla sig till en bestämd, avgränsad dialekt, och märk väl endast den som man behärskar." Ingemar Ingers i tidskriften _Skånsk Kontakt_. Årg 3, Nr 2, 1969. Standardskånska VI, version 1998-0616 Förord. Detta är version sex av mitt förslag till en stavning för genuint skånemål. Det är samtidigt en ordlista för den gamla dialekten i staden Lûng (Lund). Följande text och idé avser att inte stå i konflikt med Ingers varning i citatet ovan. Så standardskånska är ett försök att hitta ett enhetligt, praktiskt stavningbruk som kan användas för _olika_ dialekter i Skåne, på Listerlandet och i Halland upp till Tvååker. (Vill talare av andra närliggande dialekter använda sig av det så är det naturligtvis inget som hindrar.) Detta innebär inte _en_ gemensam stavning för ord som uttalas olika på olika skåneländska dialekter utan denna skrift föreslår att samma ljud och ljudkombinationer, accenter etc stavas på ett enhetligt sätt som följer vissa principer. Förebilden är den skrivna occitanskan som bl a har en form som heter "Standard" där en normalstavning i princip finns (tror jag) men ett antal olika former är _lika accepterade_. Men då får man vara helt klar över vad man gör om man använder dem. Denna version av standardskånskan följer den gamla dialekten i staden Lûng. Den kan ses som en _normalvariant_ för t ex den som inte har språket som modersmål men vill skriva det eller för den som är allmänt osäker. Förhoppningsvis kommer jag att någon gång addera andra versioner som följer andra dialekter. Jag har utgått från nedteckningar på landsmålalfabetet vid Dialekt- och ortnamnsarkivet i Lund eller indirekt från ord skrivna på landsmåls- alfabetet i böcker. Därefter har jag förutsättningslöst tittat på hur en stavning bäst kan återge detta. Den ska också kunna förklaras för en utomstående vilket modersmål denne än har på ett hyfsat enkelt sätt. Det finns en estetisk och psykologisk vinkel. När någon vill skriva svenska på ett riktigt förfärligt sätt - ofta för att göra en poäng på det området - så skriver han "fålk" och "fånetisk" etc. (Ofta kan f ö utskrivna skånska diftonger ge samma effekt.) Det ser illa ut och det stämmer inte överens med någon skandinavisk skriftspråkstradition. Det finns en skillnad i det tankesätt jag har och det som har varit det traditionella. Jag är inte bara ute efter att förmedla ett uttal utan vill också _skapa ett estetisk, praktiskt och informationsrikt sätt att skriva skånemål på som anknyter till de skandinaviska skriftspråken utan att innehålla alltför många komplicerande undantag_. Däri ligger en avvägningsfråga naturligtvis. Det är ett försök till en kombination av två system: det fonetiska och de skandinaviska språkens skriftspråkstraditioner. Man kan säga: renodla reglerna i dessa skriftspråk ner till en viss begränsad komplicitet. Och sedan som komplettering stoppa in specialtecken på de punkter där det behövs. Inga skrivna former av skånemål som jag har sett har uppfyllt mina krav. I böcker typ Gabriel Jönssons så sammanfaller öppna och slutna a:n och för det för målet så särpräglade accenterna på andra stavelsen - t ex skomágare - markeras inte. M m. I andra stavingar är det fullt av "fålk" och "såmm". I en (Gerth Rosbers "Udsocknes" i _Särlingar i Skåne_, s 90) är hela texten sockrad av cirkumflexer på såväl långa öppna a:n som korta öppna a:n i ändelser(!). Logiskt, men inte praktiskt eller snyggt. (Jag har dock tagit intryck av cirkumflexen på det långa öppna a:et.) Jag vill dock bryta traditionen att skriva dialekt på så lite som möjligt. Det finns många olika sätt i den omfattande dialektala floran från Hernik Wranér till Ulla-Grett Johnsson men det finns en del gemen- samt också. Bl a är bruket av konstiga specialtecken minimalt. Att orsaken _delvis_ kan ha varit tryckteknisk gör inte att man helt kan bortse från att traditionen finns. Ett annat mål med standardskånskan är att om man kapar bort accenterna ska det se ut ungefär som vanligt och fortfarande fungera. Ett undantag är det korta o-ljudet som betecknas <û>. Att kort o-ljud skrivs med <û> stämmer överens med danska och norska där det stavas (men tyvärr inte med svenska). I standardskånskan betyder utan cirkumflex ett svenskt (och nordskånskt) spetsigt u. Det andra undantaget är långt öppet å som skrivs <ô>. 1. Alfabetet Standardsskånskan skriver i sin Lûngavariant 15 vokaler, 18 konsonanter och halvvokaler (varav två dubbelskrivna) och 2 muljerade ljud. a, o, u, åu, e, i, y, æ, ø â, ê, ø^, ô, û, î (De tre första markerar lång vokal med den kortare vokalens klangfärg. ô markerar långt öppet å, û markerar kort o-ljud, <î> markerar ett kort e-haltigt /i/) ê, ø^ och î är bara fonetiska beteckningar och ersätts med e, ø^ resp i i skriven standardskånska ä markerar kort slutet /a/ (finns inte i Lûngadialekten eller svenskan) b, d, f, g, h, j, k, l, m, n, ng, p, r, s, sj, t, v, w (eng: where) dj (eng: hedge), tj (eng: check men med tje-ljud istället för sje-ljud) ö markerar kort öppet /ø/, diftongerna aû och âû, kort å m fl finns på andra håll i Skåne men inte i Lûngadialekten och alltså inte i denna variant av standardskånskan Bara <åu> och är diftonger. Andra vokalkombinationer (t ex i "fattia") är inte. När vokaler är dubbelskrivna och bara en har accent ska dessa uttalas separat, t ex: i "mèed". Danska och norska æ och ø har valts av två skäl: 1) för att kunna placera cirkumflexer och accenter ovanpå tecknen och 2) för att litteraturen brukar ange skånemålet som en östdansk dialekt. En del anpassningar till de skandinaviska språken (inklusive svenskan) har gjorts eller ska göras som t ex att frågeord stavas i början. Idén är att när alla tre skandinaviska språk är ense om en stavning av ett visst ljud i ett visst sammanhang (inte vanligtvis av ett visst gemensamt ord dock) så ska standardsskånskan alltid följa denna och standardskånskan är tänkt att anpassa sig ibland annars också till ett eller flera skandinaviska språk. 2. Accenter och lång respektive kort vokal Står ingen accent utskriven på ett flerstavigt ord så gäller grav accents betoning på första stavelsen. Annars gäller markerad accents betoning på ifrågavarande stavelse. Accent över diftong sätts ut på första vokalen i diftongen. Vokal är lång i betonad stavelse om den inte efterföljs av flera konsonanter (där ingår och ) eller då den blir kort. Vokal är lång i betonad stavelse i vilket fall om a) ordet är en samman- sättning och vokalen inte efterföljs av flera konsonanter i ledet den står i *) eller b) om vokalen följs av ett stumt h. När vokalen skulle ha följts av ett h för detta syfte så står långt /å/, som alltid skrives <åu>, kvar som <åu>, långt slutet dubbelskrives . Vokal på slutet uttalas lång i enstavigt ord och i enstavigt led av sammansatt ord (utom när dessa ord är obetonade i en sats, se nedan) och vokal uttalas kort i flerstavigt ord om vokalen inte är dubbelskriven. Också vokal i ett obetonat ord i en _sats_ är kort. Om då uttalas i svagton så blir ljudet /ê/. Om uttalas i svagton kvarstår ljudet /i/. För övriga vokaler vet jag inte just nu. :-) *) Detta innebär ibland ett avsteg från att skriva fonetiskt. Det är nämligen inte alltid så att det följer en lång konsonant på en kort vokal i ett sammansatt ord. T ex ska bara ett kort /r/ uttalas i ordet "fôrrbí". Det råder f ö viss anarki beträffande dubbla konsonanter framför annan konsonant i standardskånskan. Uppteckningarna skiftar. Ett exempel är ordet "entelîen" som också finns upptecknat "enntelîen". Finns båda så väljer jag den kortaste varianten. Uttalen är ju stort sett desamma. I. Ordlista efter ordklasser Här presenteras Lûngavarianten av standardskånskan i form av en ordlista efter ordklasser och med vissa tabeller som är tänkta att förenkla för den som vill lära sig dialekten. Några första stapplande steg mot en grammatik finns också insprängda. I denna textversion är de tillgängliga tecknen begränsade. Därför skrivs eventuella accenter över <â>, <ô>, <å>, <ê>, <î>, , <æ>, <ø> och <ø^> _efter_ tecknet (gäller också i diftonger vilket här innebär mitt i dftongen). Egentligen ska accenterna stå över (i fallen med <æ> och <ø>), dela plats med (i fallet <å> och (akut accent)) och vända upp och ner på circumflexen i övriga fall. Jag hoppas jag aldrig behöver markera grav accent mitt i ett ord för dessa övriga fall. ;-) Asteriskerna markerar att jag inte är helt säker på om ordets form är korrekt och håller på och ska kolla upp det. Ords böjning skrivs ut bara med ändelser i vanliga fall. Då ska ändelsen läggas till ordets stam. Det innebär oftast att en ensam vokal på slutet får plockas bort innan ändelsen läggs till (ändelsen - betyder att ingen ändelse ska läggas till dock). I några fall kan lite mer bli tvunget att plockas bort (t ex -ed) men det är då förhoppningsvis uppenbart. Framför ändelsen markerar jag också om den melodiska accenten i huvudordet ska ändras, t ex så här till akut accent: ´-ed. Jag markerar med plus-tecken om vokalen måste fördubblas, t ex så här: +-t. m: markerar att adjektivet har en alternativ form som kan användas i reale. Om ändelsen inte har en markerad accent betyder det helt enkelt att ingen accent ska skrivas ut (gäller förstås inte cirkumflex-accent). När huvudordets stam förändras så skriver jag ut hela den nya formen. 1. Artiklar och substantiv en en/ênn ett itt/êd Bestämd form är ofta -ed (jämför svenska: -et). Pluraländelse är ibland -a (jämför svenska -ar). Då är bestämd form plural -ana (jämför svenska -arna) Pluraländelser kan också vara -ôr (jämför svenska: -er och -or) Då är bestämd form plural -ôrna (jämför svenska -erna och -orna) ansikte annsájte Arbetet Nyheterna Arbájjed backe *bâke, -en, -a, -ana baksmälla bâgrús, -ed ja gåur liasomm i bâgrús barn *bâûrn, ´-ed behändig, praktisk; känslig, mottaglig, läraktig = *nimm, nimmor, nimmt(?), nimma (?), -are, -ast (î) biskop biskópp, -en bok *bog bonde *bone bro, båtbrygga bro, ´-en, -or, -orna byxor bojsa, -an, -or, -orna (används vanl i plural) cykel sy´kel, ´-en, sy´y´kla, ´-ana dansk dansk, ´-en, -a, -ana/di danske del del, ´-en, -a, -ana dag dâ, -n, -, -na dialekt dialétt (m), -en, -or, -orna distrikt jestrítj, -ed, -, -en (î) dörr dorr, ´-en, -a, -ana far fâr, ´-en, -a, -na; gen: fãrses farfar fáfforr fartyg *farrtójj folk folk, ´-ed Folkpartiet Fólkpartied framme, framända framménne, ´-n, ´-a fråga sporsmåul, -ed, -, -en (rr) fågel ful, pl: -a gata gada, -an granne nabó, ´-en, ´-a, ´-na hem himm, ´-ed (î) hjärta jarta, -d, -en, -en hus *hus, -ed, -, -en huvud hoed, -ed hälsning helsning (î, ll) hög *hojj höst hyst (bröd)kaka/bakverk kâga, -an, -or, -orna ingång inggóng, pl: ´-a (î, å) krog kru kvinna/hustru kvinga, -n, -or, -orna (î) kyrka tjorka, -an, -or, -orna (rr) kött tjyd, ´-ed lag, sällskap lav, ´-ed land lann, ´-ed landsting lánsting, ´-ed (î, nn) ljus ljus (få) lov (fåu) lâw lärare lærare, -en, -, -ana el skolemestare el méstor lögn lojn, ´-en lördag (jordag) jórrda mage mave, -en man mann, ´-en, -a, -ana mat mâd mening mening, -en (î) minne minge, -ed (î) mjölk miltj, ´-en (î, ll) mode mod, ´-en mor, "min hustru" mor, ´-en, -a, -ana morbror mobbròr, ´-en mord mûrd, ´-en (rr) morfar mófforr, ´-en, móffra, ´-na; gen: móffors morgon mãren, mârnen, mârna, mârnana mormor mórrmorr moster mósstorr, ´-en, mósstra, ´-ana mål, tal, uttal, språk: måul, ´-ed måndag mónda, ´-an, ´-or, ´-orna mölla mylla, -an, -or, -orna möte, sammankomst møde, -ed, - namn *namm, ´-ed, -, ´-en nummer *nómmor, ´-ed, ´-, ´-na nyårsdagen *nyåursdã (alltid obestämd form) nöje *nojje, -ed, -, -enen onsdag *ónsta, ´-an, ´-or, ´-orna, i óónstes (nn) ord or, ´-ed, -, -en va stor i óren plats, anställning plass, ´-en, -or, -orna pojke *påug regn rajn, ´-ed (jj) regnskur iling, -en (î) riktighet *rajtihed sida sia, -an, -or, orna sill sill, ´-en, ´-or, ´-orna (î) skog skâw, ´-en, -a, -ana skoj, roliga saker skojj, ´-ed skola skola, -en skräp *møg, -ed skåning skåuning, -en, -a Skånska Dagbladet Skonskan släkt *slajt smak smâg, ´-en, -or, -orna snö sny sommar sommar, -en, somra, somrana spettkaka spiddekaga, -an, -or, -orna (î) språk *snakk stad stâ, stãen?, stær, stæ´rna (rr) sten sten, ´-en, -a, -ana struntprat *hams student stûdént, ´-en, ´-or, ´-orna (nn) (en kort) stund (itt lided) granne (î) stycke stitje, ´-en Sydsvenska Dagbladet Snéllposten i sällskap med i lav (mæ) göra sällskap, slå sig samman ledja lav sätt sett, ´-ed söndag sy´nda, ´-an, ´-or, ´-orna, i sy´ndes tid; oro, förvirring, uppståndelse = tid (tit ffr ord som börjar med ), ´-en, -or, -orna tidning tining, -en, -or, -orna (î) tjenst tjehnst, tjéhnsten, -or, -orna tålamod tôlamod, -ed; plural finns ej torsdag tåursta, , -an, -or, -orna torsk tosk, ´-en vagn vojn, ´-en, -a, -ana vatten, regn vann, -ed vind, innertak lâwt, ´-ed wienerbröd vínorbrø, -ed, -, -en vinter víntor, ´-en, vintra, -ana (i fjor víntors) (î, nn) vår framtíden, i framtíds vänlighet venlihed, -en år åur, ´-ed, -, ´-en äpple ehble, -ed, -, -enen öga yja, -ad, -en, -enen önska ngn gott nytt år helsa ny´åur önskning ønskning (f), -en, -a, -ana (nn) 2. Adjektiv En hel del adjektiv har en grundform på -i. Den obestämda adjektivformen är antingen identisk med grundformen eller ha ändelsen -or Den obestämda adjektivformen i singular är ofta gemensam för maskulinum och femininum. Den kan då antingen vara identisk med adjektivets grundform eller ha ändelsen ´-or som ursprungligen bara vara en maskulin ändelse. Ändelsen i neutrum (samma som för adverb) är -t. I pluralis: -a (Lech 1925, s 55-57) Ändelserna i denna uppställning listas som följer: grundform och obestämd adjektivform för maskulinum och femininum, alternativ obestämd adjektivform för maskulinum och femininum (inte alltid med), form för neutrum, pluralform, semikolon, komparativ och superlativ. För en vanlig kategori adjektiv som slutar på -ig på svenska är ändelserna -i eller -or, -et och -ia; -iare-, -iast på standardskånska. all all, m: ´-or, -t, -a betänksam, försiktig; ängslig, rädd; trist: forrhúeli blodig bloed blyg blojj dimmigt dimmed dryg drojj dum dûmm, -t, -a det var dumt av dem dær jore di dûmmt dyr dyr, +-t dålig dolli, m/f: -or, -et, -ia; -iare/sémmor, -iast/semmst ensam ena ...bara med honom ...me hann ena farlig *fâhrli, -et fattig fatti, -et, -ia fisk fisj, ´-en (î) fjantig, löjlig fjanted, -et (?), -eda framstående frammstå´ûene främmande frammad, -ade full (också drucken) fûll, -t färdig færi, -et förarglig, retsam forrárli/forrárjeli, -et (rr) god go, gott, goa; goare/béttor, goast/best glad glâ, pl: glâa (goare, goast=välsmakande) halv hal, +-t hög hojj jul, hjul *jul jävla jæhvra itt jæhvra svin te hûng kall koll, -t klok, förståndig forrstóndi konstig *kûnsterfared kulle *kûlle liten liden, lided, småu; mingor; lille (î) lång *lûng, laûnt, lûnga (?); læhngor, læhngst långsam, tidsödande, om ngt arbete: sensamm, -t lätt lett, ´-or, -, -a löjlig lojjeli, -et mjuk mjug, -t, -a, best form: di mjuge mycken mèen, mèed, monga möjlig mojjeli, -et nykter *nojt, ´-or nöjd nojd ond on, +-t, -a ha ohnt omm onödig *ûnø´di, m: ´-or, f, n: ´-et, ´-ia; ´-iare, ´-iast rik ridj riktig rajti rälig ræ´li, ræ´let sen *sen, sehnt, sihst skuld *skûll sjuk *sjug slö, fuktig *slojj snål noga, nûtt stor stor, ´-or, +-t, -a; stórre, storrst sömnig sømned tjock tjokk, ´-or tråkig *tjesam trög *trojj trött trett, (trött på, ledsen): tje, -a (aw, pû) tvungen tvûngen, -ed, -na vanlig vâûnli, -et, -ia verklig, veritabel; duktig (på) redi, -et (te) vänlig venli, -et, -ia (nn) tillräcklig *terékeli 3. Adverb aldrig alri (ll) alls als (ll) alltid *stesse, állti bakom bâg omm bara borra bland (annat) blant (annad) bra brâ, bettor, best bort henn borta borte borta vid henne ve båda båua både...och bo...å dit did hûnn fyllde mi te did (hon följde med mig dit) då dô dåligt dollet, várre, varst (vársta) (rr) jag går dåligt ja e dollet gåuenes där , t ex form. subj dær/darr emellan imellom emellertid, undertids allt sô emot imód fastän ennsjy´nt flera flere fort fohrt fram framm framåt *frámmad framåt frámmforr (sic) förbi forrbí förr *før *før i *vâûrden förstås forrstóss förutom méren ganska *rett, rettsåu (inte) heller (ente) ihéllor heller héllor helst helst (utan ad) här harr (bet: hær) i morse i morres i morgon bitti *i mãren titia icke itje (mer emfatiskt än 'ente') (î) ifrån ifråú igen, kvar, ännu, tillbaka ijénn *i dâ bler de vahrmare ijénn (komma) ihåg kûmma ihú in ing (î) innan, förut ingan (î) inte ente ju ju/jû (alltid sist i satsen) ju - desto te - te just * jämt och ständigt *for jemt kanske metró lagom lâgom lika lia lite, i viss grad litt, lítta (î) länge læhnge minsann minnsánn mycket mèed många *monga (å) (på) många platser mongastens (å) nedan najjan ner nør nere nøre nog nokk nu nu nära, nästan, nära på nær, némmor, nemst nästan nær också ósse ofta (titt) titt, tiare, tiast olyckligen ûly´tjelia (vahrmt) plötsligt, häftigt, tvärt akáva (rehnt) redan *âlt, redan sedan sin i agósti va de åur (i augusti var det ett år sedan) småningom *ettehóns, litt ette litt, mæ tiden, pø omm pø snarast *mæ di fosta snart rettnu, snâûrt så sô tidigt tilia tydligt, självklart tydlet tyvärr tess várre under tiden *óngor tíden ungefär i lav ve, ve lav, nåud sô næra, ommtrént upp * ut ud ute ude verkligen *varkelien väldigt, oerhört *sô dant åt ad åtminstone entelins ända enna ändå * ännu (fortfarande) *enú, inú (î) äntligen entelien (î) öster y´stor 4. Räkneord grundtal ordningstal noll ett itt foste två tvåu ãûndre, f & n: ãûndra tre tre . sju sju . nio nie . tolv tôl . tjugo tjuge . åttio ótteti två eller tre (obestämt mindre antal): *toltre, tûltre tre eller fyra: trellefìra 5. Pronomen Pers. pron subj.form stark obj.form svag obj.form poss. form jag jâ majj mi min, mitt, mina du du dajj di din, ditt, dina han hann hann/hanom ên/n * hon hûnn hinge (î) na * den denn denn denn * det ded (obet: de) de êd/d * man mann sajj si sin, sitt, sina -- vi vi voss voss våur, våurt, våura ni I jær *jær/jarr, jæhrt, jæra de di domm * dorras (också refl) Interrogativa pronomen (h uttalas inte i Lûngadialekten) vad hva vem hvimm (somm helst) (î) vilken hvítjen, -ed, -a (î) var, vart *hvåur när *nær hur håur hurdan, hurdant *hvódden varför hváfforr Övriga pronomen den där denndárre, fem: denndárra, n: dedárra, pl: didárre denndárrade, neutr: dedárrade detta *ditta (î) därför (så) défforr, défforrse en, någon ên ingenstans ingenstens (î) inget inged (î) ingenting ingenting (î) man I mann man II ên någon nåun, nåud, nonna någonstans *nåúnstens någonting *nåunting (î) som somm somliga, vissa somma sådan sódden/sónnen/sonn, sonnt, sónna (dær) varenda, vartenda varrinda, vartinda (î, nn, rr) vilken sítjen (î) 6. Verb I Lûngavarianten av standardskånskan finns inte Nord- och Östskånes pluralformer på verb utom i imperativ. Imperativ pluralis ändas på -r i dialekterna i bl a Torna och Bara härader (Ingers, 1939, s 39). Svaga verb: Lech (1925, s 121-133) delar in de skånska verben i fyra konjugationer. Denna framstälning följer det mönstret: 1:a konjugationen (-a, -ar, -a, -ad): akta ajta, -ar, -a, -ad arbeta *arbájja, -ar, -a, -ad, -anes använda, begagna, nyttja nytja, -ar, -a, -ad blanda blenna, -ar, -a, -ad bruka, pläga *plaja, -ar, -a, -ad börja borja, -ar, -a, -ad (rr) cykla sykla, -ar, -a, -ad flytta sig skûbba, -ar, -a, -ad si fråga I fråuga, -ar, -a, -ad, -anes gissa *jetta, -ar, -a, -ad, -anes kalla kalla, -ar, -a, -ad, -anes kasta kâûsta, -ar, -a, -ad, pass: -as knåpa/fuska (med) klydda, -ar, -a, -ad kolla, granska gransja, -ar, -a, -ad lita (på) *lida (pû) lugna sig *tôla si modernisera mûddeséra, -ar, -a, -ad prata prâta, -ar, -a, -ad, -anes regera *redjéra regna *rajna, -ar, -a, -ad roa sig mora, -ar, -a, -ad si smaka *småuga, -ar, -a, -ad (el: -or, småugte, småugt) snacka snakka, -ar, -a, -ad, -anes svara (på) svâra (te) tala tâla, -ar, -a, -ad, -anes titta (ette = kolla) titta, -ar, -a, -ad tvinga, nödga *nø uppfostra *fûstra, -ar, -a, -ad opp vakta *vojta önska ynska, -ar, -a, -ad öppna ypna, -ar, -a, -ad (pp) de brugas pû denn tíden (så brukade man göra) vara sysselsatt med va i lav å + inf sô fohrt hann va dø, sô... 2:a konjugationen (-a, -or, -de, -d) betala betãla ´-or betãû´lde betãû´ld drömma *drimma (î) heta hidda ´-or hidde hitted (î) pass. (= påstås): hiddas hiddes hiddes ? (î) hålla *holla hålla på *somm holt just (?) pû å skûlle... höra høra hør høhrde høhrd lära (sig) [t ex hantverk] *læra lær læhrde læhrd (si) spörja sporja *spôr spohrde spohrd (rr) ställa stella ´-or stelde steld (ll) vara i behov av træhnga ´-or træhngde træhngd (te) välja velja ´-or vaûlde vaûld 3:e konjugationen (-a, -or, -te, -t): bruka, pläga, ha för vana: bruga -ar bruhgte bruhgt (å) byta bytta, ´-or bytte bytt dela *dela dehlte dehlt följa fylja ´-or fyllde fyllt försöka forrsø´dja ´-or forrsø´gte forrsø´gt hitta *hitta ´-or hitte hitt hämta *henta hente hent köpa tjøva '-or tjyfte tjyft leka lega ´-or lehgte lehgt lysa jusa ´-or juhste juhst läsa lesa ´-or lehste lehst mena mena men mehnte mehnt mäta *måula måulte måult möta møda ´-or mytte mytt sköta, uträtta sjytta ´-or sjytte sjytt ja hadde sô mèed å sjytta äta (högtidligare) *spisa spihste spihst sätta setta ´-or satte satt tycka tytja ´-or tytte tytt tänka tæhngtja ´-or tæhngte tæhngt växa *vojsa åka âga ´-or âûgte âûgt 4:e konjugationen (-, -r, -de, -d) bo bo bor bode bod boenes bry sig om bry brør si omm snöa sni snir snide snid snyenes Starka verb: Det som utmärker starka verb är att imperfektformen saknar ändelse som t ex flyta, flöt, flutit eller vara, var, varit. Det finns sju avljuds- klasser (varav en klass saknar avljud). I många fall slutar svenskan på en ändelse -it och danskan på -et. I skånskan är denna ändelse alltid -ed. infinit. presens imperf supinum p. part:er vara va e va vad ha hâ hâr hadde hatt bli ble bler ble bled bjuda bjuda bjúdor bjød bjøded bjøen bryta bryda bry´dor brød brøded pass: brydas brydes/bryds brøhds brødeds deltaga *deltá falla falla fállor falt falled (ll) fara, rusa fara far for fored/fared faren faranes fattas fattas fattas fattas fattas finna *finga fíngor faûnt fûnged finnas fings fings faûns fûnneds (î) få fåu fåur fitj fåud (î) fördraga, tåla, uthärda li líor le lèed gå gåu gåur jitj gåud gåun (î) ge ji jir ga jid göra jorra jorr jore johrd hoppas hoppas hoppas hoppas hoppads förstå *forståu *forståur komma kûmma kû´mmor komm kûmmed kômmen, kômmed, kunna *kûnna kann kônne kônnad kômna ligga, vistas lidja lídjor låu lidjed lidjanes (î) lyssna *lyss lyddes lyss lägga * läsa *lesa minnas *mingas mings (î) "måsta" fåu fåur fitj fåud + tvûnged + inf (î) * motte motte mottad orka, gitta *jida jídor gâd nå nåu nåur no nåud se (ette = kolla) se ser såu sitt sitta sidda síddor sâd sûdded síddanes (î) sjunga sjûnga sjû´ngor sjûng/sjûngde sjûnged sjûngane pass: sjûngs skola skûlla ska skûlle skûllad skriva skriva skrívor skrev skreved skreven slå slåu slåur slo slad låta förstå, under förtäckta ordalag: slåu framm stå *sto sto säga si síor sa sajd säga adjö be ajø^´ sätta * ta *tâ târ to tâd tân tröska toska tóskor task tosked tåla tôla tôl veta veda ve visste visst (î) vilja *villa vill ville villad välja * det verkar (på mig) de syhns/synas/synes mi 7. Konjunktioner att, inf.märke å att, konj ad därför *dæ´rfor eller ella fastän endå´ûn endå´ûn honn e bling sô vill hûnn resa mæ hid (î) för *fôr medan menn men mæn/menn (ad) nå! nô när *norr och åu om *viss, omm (*for) sô mann ble ente klog pû ed, *fôr mann skûlle yngka si yor domm 8. Prepositioner av âw efter ette från fråu, (*fôr) ja va fri *fôr skolen tre måunador genom ijø´nom i i med mæ/mê på pû till te/tî under óngor upp opp, ópped ur * vid ve över yor 9. Interjektioner adjö ajø´ fan fan (ente + inf t ex) farväl på er farrvell mæ jær goddag igen gûdá ijénn god eftermiddag gûéttemidda god kväll gûkvéll god (sen) morgon gûmãren oppad dan hej då ajø^´ mæ di ingen orsak de tôl ente/ingen takk ja ja ja det kan du tro du kann tro ja ja då ja mæn nej næ nej då næ mæn nå nô oj, vad... o, somm hann lédjor! o vad, såsom sítjen (denn har bled stor) (î) tack takk, ´-en tack så mycket takk sô mèed varsågod vásse bra välkommen (in) *væ´lkûmmen (ing) (î) II. Syntax m m I oäkta sammansättningar (verbfraser) av typen setta ing (sätta in), slåu itú (slå sönder) så sätter man verbalpartikeln (t ex ing eller itú) _efter_ ett eventuellt objekt och ibland adverb. T ex: Sett bogen rett ing! (Sv: Sätt in boken rätt!) Di slo femm spegla itú. (Sv: De slog sönder fem speglar.) Prepositionsuttryck kommer ofta först i satsen: Pû Syngorléen, dær e mèed go mad. "Jû" sätts sist i satsen: Dær fåur tvûnged va nonna stitjen, jû. Pronomenet denn används ofta istället för hann och hûnn för att hänvisa till människor: Denn, hann ble fûll ósse. I förbindelsen av bestämda artikeln denn + adjektiv + substantiv följer (liksom i hela Skåne och i standardsvenskan) bestämd slutartikel: denn store sténen, de vida húsed, där danskan har den store sten, det hvide hus etc (Ingers 1975, p 37). Källor (några hänsyftas inte längre till i texten ovan och bör så småningom plockas bort). Arkivet vid Dialekt- och ortnamnsarkivet i Lund. Ingers, Ingemar, 1939. _Studier över det sydvästskånska dialektområdet_. Carl Bloms Boktryckeri, Lund. Ingers, Ingemar, 1957. _Språket i Lund_. Kungliga boktryckeriet P A Norstedt & söner, Stockholm. Ingers, Ingemar, 1975. "Uniformiteten och Skånes folkmål", _Ale - Historisk tidskrift för Skåneland_ Nr 3 1974, p 31-42. Jönsson, Gabriel, 1944. _Skånehistorier_. Kristensen, Kjeld, 1994. _Dansk for svenskere_, Kristianstads bok- tryckeri AB, Kristianstad. Lech, Gillis, 1925. _Skånemålens böjningslära_. Carl Bloms Boktryckeri, Lund OSD=Ordbok över Sveriges dialekter, 1991-. Språk- och folkminnes- institutet (SOFI). Rosberg, Gerth, 1996. "Udsocknes", s 90-92 i _Särlingar i Skåne_. Skånska akademin, Corona, Malmö.