Historier om Nils Knös från Mellan-Grevie meddelade av Ingemar Ingers Särtryck ur Säasä 1956 [s 3-7] Forssells Boktryckeri AB, Malmö 1956 [Bakgrund till texten finns i orginalhäftet. Det kan sägas att Nils Knös om vilken texterna berättar levde 1824-1890. Upptecknandena skedde mestadels i samband med dialektuppteckningar på 1920- och 30-talen. De flesta av historierna är uppteckande på Synnerléen ("Söderslätt") där Mellan-Grevie ligger.] -- Va han fick po de ene ställed, de talde han åmm po de andre. Å då va di tvongne te å ji han bra. Å fick han ente jinnest, så ble han arri å sa: "Knös kan minsann åsse ede." Han skolle jo varre i fattihused, så skolle han gå po byen. Ja tytte de va så rolet, når han skolle lije här fårr natten. Han tjännde alle männeskerne po gåreställane. Han pratede sånne galne baseráller. Han reste ti Tjyppenhámn en gång. Där satte di han i en ajnekårr å viste han fårr pä.nje. Han va farli te å konne ede, isynnerhed gröd; de konne han sätte nårr en farli masse. Når han hadde ét, så sa han: "Nu e ja så stinj po maven." Å di visste han talde åmm po näste ställe va han hadde fåd, så di fick ji han frisst.1) Men så spra.nt han fårr la.nt åmkrinj. Så satte di han po en vångn å skjossede han hid. Så måtte kommenálorförenen betale fårr han. - Han dö po itt anned ställe, så di kom tjörenes hid me han, så han ble begraved här. A. 0. Di sa, han sad po tráppen po prästegåren i Skabersjö å färede sine hosser, å där sad han å dö. Ja har jidd han månge, månge made. "Ja går te di tjynne 2) kvin- jerne, där får ja en smörmád", sa Knös. Di dröv hys me han. Når han rö.jede tobbak, så satte di krud i piven, så de blyssede. "De va nån galne männesker, di hadde när satt il i mitt hår." N. Chr. och hustru Han va barnfydd i Ystre Grövie. Han va en rijer gårepåg, men han ble fjynted. Han va mied te vårt. Vi va månge töser å roede våss å skåjjede me han. Å ja hadde en moster, såm bode itt lide gråne darifrå. Å han friede te hinje. "Men ja har jo hoggeren" sa hom. (Hinjes man va hoggere). Så kom han ijen: "Löver hoggeren inú?" Å når vi skåjjede fårr mied me han, så sa han: "Ja får gå te Karne hoggeres, så hom kan jälpe mi." Så konne han skräppe: "Å där fittj ja lagen te å lije po, å där fittj ja bårre itt sticke tårrt brö. Di va nåck fattie å hadde ente sul te bröed." - Så sa han te min far: "Hår månge glytte har du nu, Mangnus?" - "Nu har ja trettan." - "Då har du léd hos din kvinje trettan gånge", sa Knös. H. A. De va po itt ställe, tje.nstetöserne di va ude å lu te lant udad nätterne, å kvinjen visste aldri når di kom himmed. Hom fårsöjte å håle si vagen, men hom sömnede ilieväll. Så en kvall kommer Knös did. "Åm ja får låv å lije här i natt?" - Jo, de jick jo fårr si. Så lo hom Knos läjje si i tösernes sä.nj. "De jårr ente nåd, di e ente himme ändånn." Så mitt åm natten kommer töserne him. Å når di skolle läjje si, så får di syn po Knös i sä.njen, å han sier så lynt: "Här lijer ja." Å töserne di ble rädde å ga ti itt skrij, å kvinjen hom hörded å for åpped. Å då fick hom å vidde va tid po natten töserne brute komme him. M. 0. Han brute ente stjele ellens, men en gång kom han te Nels Broers i Alöv (han va barnfydd i Fulie, däffårse vidd ja ed). Han kom i fylle me Ha.ns Läst ifrå Värby, Värby-Hansen di kallede. De va ve Mårtensta-tid. Å Värby-Hansen narrede han ti å stjele en ste.jter gås i tjöked, men Ha.ns han va inje i stuen å snackede me töserne. Å di dröv astá å skalede darifrå de varste di konne å slo si nårr i en pilevall å åd åpp gåsen. Men en åv drä.njene re did å fick fatt i dåm å prylede dåm, å då sa Knös: "Den ille jårr, han fár." - de e bled itt ortö.j sien: "Den ille jårr, han fár, sa Knös." (Uppt. i Fuglie). Knös han kom ti Jins Bruns i Jylle. De fysste han jore, så va de ad han yppnede skosténs-daren å tittede inj i káckelonsholled. Så kom den ene åv töserne å fittj se ed. "Knös, va skytter du där?" - "Ja skolle bare varme gåsenäbbed litt." - Sin kom han inj i stuen, å där ga di han brännevin. Rätt va de va, kommer mannen inj. "Jir I Knös brännevin? - "Ente anned än vann", svarede Knös. J. O. Han hadde stålled en tåpp såcker, "å den lå ja å åd ude i rusti'ttjed, å så fick ja o.nt i maven å sked i böjserne." - "Når ja kom te Lars Annes i Mellom-Grövie, där låu ja imellom attan par läres-lagen." - "I fjor åm Injelsta va ja i san-Ha.nsda prästegår, å då fittj ja sil å midde bodde te drittje å davre, ta mi jänan te kväll mé." J. N. De va jysst i själve middes-beded. Drä.njene sto i dårrene å tit- tede. Så kommer Knös, å där va en hong po gåren. "De va en snäller hong, han e väll gammel, han e väll sine sexti år." - "Ja, de e han te all sékerhed". - "Ja, de må ja tro, han bårjer å ble grå i ashóled." Så sa han åsse: "Di tror ad Knös e dom, men di kan ta å tjysse Knös i ännen, så får di spinjtjer i tännen." - Han hadde bonged itt tårkle åm örnen så krä.njde han en selinder-hatt udenpo. "Den gången ja dör, så ska di sjelri'nje i alle kjarkjer", sa Knös. Å de slo åsse inj. Ja sto po Västre Grövie mylle å hörde såm di rinjde i alle kjårker rongen åmkrinj. (Där va flere va döde po én gång, å så trode di de va fårr Knös de rinjde.) Å når Knös han ble jor- fä'sst, så va ja mé å hörde pó. Prästen han jore itt såddent lijtál åver denharne va.ndrinjsmannen, så di fick ta ti yjenen alle sammen. "Vi e alle va.ndrinjsmän", sa han. O. L. 1) "friskt", d.v.s. duktigt, bra. 2) tjynn (Da. kön) betyder har snäll, hygglig.