Särtryck ur [s 142-144] Skånska folkminnen Årsbok 1929 Carl Bloms Boktryckeri, Lund 1929 [Ingen bakgrund till texten finns i orginalhäftet.] -- Honnt galhallsen kåmm ti å tia Snack i en stuga på ett av våra lägen [Barsebäck]. Av Tage de la Motte - De va go tobbak du har, Hans. Sånn e harr väll ennte å få å tjöva po lajjed. - Nä, de e dannsk sjagg. Ja fick' en i aftes åmmbor i skudan, harr e i hammnen. - Ja, ja har kåmmed ti å röga po gammla da. Fårr jore ja 'ed ennte. Åmm du vill tro me älla äj, så hadde ja allri hatt nonn piva i monngen, fårrän ja va över di sjutti. Ja tuss nu bässt åmm skrå, å ja va ennte mer änn en tilletåll år, nårr ja bårrja å togga. Ja hadde kåmmed me Lars Annersen å Mickel - ja, di kåmmer du ennte ihu - po sillafiske å hadde po en hal näring. Å di, gobbakregen, lärde me ti. Du ska väll ha de itt svissken, du åsse, bruga Mickel å si. Männ sin ja fårr nonna år sin bled åu me alla tännen, kann ja ennte nycke rullen udan å sagla så räled. Å däffer har ja fåd ta ti å röga i ställed. Männ vi sidder harr å rögar, såmm vi skolle röga ud rävonnga. Pågen darr hänne i vag- gan jirr se ufårritt, hann kvälls åu all rögen, så vi får väll la vara å potta piverna i lomman. - Röga I manns, Parr Svännsen. De e ennte fårr rögen sjull hann galer. Hann e fudd me dänn vanen. De e låjjn en kann få reterat po hanåm, så vi får väll ta inng ti Lunn ti dockter me hanåm en da. - Ja, åmm de nu nyckar nåd ti. Ja har, ännsjunnt ja har varred dålli flere gånnga di sisste vinntrana, ennte konnad få me fårr å ta ti dockter, sin Mobarrjen dö; de va en kar, såmm konne ansa fållk. Männ nåd får I jårra vi dänn lille sugen. Fårr de e ennte, såmm de ska va, de kann en då fårrnämma. Tilla å ja hadde varred jutta hänn i mod en hal snes år, ja, ja tror de va mer, inngan pågen, dänn stårrste, kåmm ti. De hadde varred dållet sillafisske i flere år, då såmm nu, männ vi hadde'd liaväll så, så vi konne gått fö änntelins en glutt. Å vi va farrstås bra glaa, å de va itt farled ståhajane dänn fårrste tiden. Männ sin ble de så lagom roled. Darr va nåd, såmm falére pågen. Hann skreg dan i junnåm å åmm nätterna me, så Tilla fick ennte en blonng i önen, fårr ja va ude me näringa å honn fick sjutta hanåm säl. Nå, darr va nonn, såmm sa, ad en glutt, såmm skreg, skolle en trä i junnåm en stie. Å så trädde ja pågen en da junnåm låfftsstien. Männ ennte nycka de nåd ti. Vi la hanåm inng i bagaronen, de skolle åsse va bra, ätter va di sa, å vi hadde hanåm nörlockt i en tjissta. Ja, vi jick ann me pågen po fämmtan vis, männ de va itt å desamma. Så en da traf ja skrädderskan, hinnge kåmmer du kanske i hu. Honn konne mer änn eda me monngen, honn visste besjé fårr bodde itt såmm itt anned. Ja konne nu ennte dra me ti minnges, ad Tilla hadde bled skrämd, männ honn va me pågen, männ de trodde liaväll skrädderskan. Å mod skrämsel va darr ennte nåd anned jällpte änn skrämsel. Vi tefälle skolle skrädder- skan stämma blo i Tilla, å så skolle ja passa po, så kvingan fick pågen ti brussted, männ honn hadde skrämselen i se. Så sent en kväll slo skrädderskan larrm po rudan ti funn- stered i smotten. Honn ställde ti itt alo', så Tilla ble så anntererad, så honn hållt po å få slaged. Honn hadde lajt se, å ja va himma dänn kvällen, fårr de va itt västan blåsane, så vi hadde ennte tad ud. De va lätt å få pågen ti brussted po hinnger. Å så länge hann lå darr, te hann, männ så fort hann kåmm frå moren, skreg hann å gas vi, så de konne hörs inng ti Larses, naboens. Nåja, skrädderskan ga se ennte. Å så en ättermidda kåmm honn inng te vårt; honn skolle ju låss, honn hadde itt ärene. Vi hadde kaffe po bored, så honn fick ju sätta se nör fårr å få se en kåpp me. Männ lia såmm honn sidder å e i lag me hallvan, släpper honn en höna, såmm honn hadde hatt jummd onnger sjalen, locks i synen po mor. Honn ble ju rent frå fårrstanned, så rädd såmm honn ble, å honn taffte va honn hadde i hånnen. Å ja fick pågen ti å patta, inngan honn hadde kåmmed ti se. Männ, nä min sak, åmm pågalived te ätter de. Så kåmm Tilla, nårr vi snacka me hinnger åmm saken, i hu, ad honn hadde bled skrämd åu en ål. Honn skolle flå 'en, å hann vinngsa se å slo hinnger i synen me rommpan. - Honn konne fårrnämma inu, hårr feled de tjänndes. Å de va, männ honn jick me pågen. Nå, nu va de ennte ti å tvivla po, ad de skolle ble bra me galhallsen, de visste skrädderskan ackurat. Bårra: ja ville jällpa hinnger. Å de fick ja jårra. Ja fick udan ti å snacka me nonn po gadan äller hammnen å udan å la vigå nåd gå nör å ta en ål i itt huttefad. Männ de skolle ennte va i mitt ét; de dudde ennte. Ja, ja har ennte ståled mer änn dänn gånnen i mitt fattia liv. Ja to en åI fra Ola Nelsen å jick himm me. Å narr ja så kåmm himm me tjyvvagossed, fick Tilla flå ålen. Så bant vi sjinnged åmm lived po pågen, så hann konne såvva me de en natt. Hann fick åsse ta inng tre dråppa åu ålens blo. De skolle hann jårra, sa skrädderskan. Männ sin skreg hann nästan allri ätter dänn dan. Hann ble räckted tuss åu se, å de har hann allti varred; de e bårra nonn unka gånng, nårr hann e suppen, såmm hann galer å kränger se po fållk. Ja, de e månnga år sin nu. Tiden löver åu. Säl har hann hatt glutta länge. Dänn minngste åu dåmm ska gå framm förr prästen nu i vinnter. Männ de ved du lia bra såmm ja. - Ja så, så I har varred me åmm samma visa såmm vi, Parr Svännsen. A ja, dinne pågen ska väll åsse jänka se. Ble siddane! Maden e färi åmm en hal time, så stannsa I jär litta, så kann I eda sillasö me våss. Ståppa Jär en ny piva så länge! Tobbaken va ju bra.